Globala frågor

Vi har tagit det för givet att vi kan köpa mp3, laptops och mobil telefoner till ett lågt pris. Har du undrat var råvarorna till alla dessa batterier kommer ifrån. Jag gjorde det och det är smutsiga affärer. En viktig råvara för att tillverka dagens moderna batterier är kobolt. Kobolt är en metall som ganska ovanlig på jorden. En stor del av den kobolt vi använder kommer från kopparbältet som går genom

Zambia och Kongo-Kinshasa mitt i Afrika .

I gruvor där skydds utrustning och skyddsombud är en dröm där arbetar massor av unga ofta barn mellan 7 och 18 år riskerar livet för löner som ingen vettig människa skulle acceptera. Men dessa barn har inget val om deras familjer och dem själva ska överleva. I Katanga provinsen i Kongo-Kinshasa finns det 100 000-140 000 gruvarbetare som andas in mineral dam som orsakar lungsjukdomar och riskerar sina liv. Av dessa är 50 000 bar och ungdomar. Att vi inte kan låta detta fortsätta är en moralisk självklarhet men pengar brukar göra allt lite mer komplicerat.

Kan man sätta ett pris på ett barns liv. Mitt svar är nej. Då är frågan inte särskilt svår när det handlar om tiotusentals barns liv. Ett vanlig argument jag hört är. Om de inte arbetar där då kommer de svälta för de inte har några pengar. Kanske, men bara för att det finns andra problem i ett land betyder det inte att man ska strunta i att så många barn kommer bli skadade för livet eller kanske aldrig få ha ett liv. Alla barn har rätt till en barndom det måste vi kämpa för.

De som tjänar pengar på detta hävdar att kobolt bruten på säkra sätt skulle göra det så dyrt att folk inte skulle köpa fler datorer och de själva skulle gå i konkurs. Det är dyrare att bryta kobolt på ett moraliskt försvarbart sätt men att hela industrin skulle dö tvivlar jag på. Att Storföretagens feta plånböcker skulle bli lite mindre är möjligt men girighet är vad det är. På tal om vinster vet ni vad pengarna som dessa länder tjänar går till gissa tre gånger det är inte mat inte vatten jo vapen och granater som västvärlden säljer till dessa länder för hutlösa priser bara så att de kan ta död på varandra inom landet eller mellan länderna. Så först köper vi Kobolt av dom till dåliga om inte usla priser sedan för de pengar de tjänar ihop säljer vi dem vapen till hutlösa priser och under hela resan skadas och dör folk hej vilt som ingen bryr sig och gör någon?

Såklart finns det lösningar. Det finns sätt att bryta kobolt utan barnarbete och hälsorisker för arbetarna och arbetarna kan få drägliga löner om viljan finns. Den viljan finns tydligt inte i krigsherrarnas värld men kanske i våran. Om företagen som köper produkterna trycker på för en bättre standard kan saker förändras. Det blir dyrare men ta exempelvis kaffe där finns fairtrade märkning så att de som odlar får skäligt betalt och bättre arbetsförhållanden ändå är det inte så mycket dyrare några kronor mer.

Ett annat sätt är att köpa våran kobolt någon annanstans än Afrika detta går men då måste andra

industrier köpa från detta området och kobolten bryts på samma sätt som tidigare och inget blir bättre. Världsmarknaden behöver kobolten och det ända som händer köparen ändras är att teknik industrin tappar möjligheten att ändra på arbetsförhållandena.

För att förhindra att 50 000 barn i åldrarna 7-18 ska utnyttjas till billig arbetskraft i arbeten som är så farliga att inga vuxna skulle ens överväga göra dem. Att barn så unga som 7 år tänk dig ditt barn när han/hon var sju eller grannbarnen skulle ner i små hål och hacka loss bitar av en metall som den rika världen behöver, att alltid undra om hur många barn som kommer hem och även om det inte skulle hända något skulle deras lungor vara så skadade av mineraldammet att de får lunginflammationer och andra sjukdomar. Är detta ett värdigt sätt att leva det tycker inte jag och jag tror du håller med mig. Vi måste fråga affären om vad kobolten kommer från även om de inte vet kanske de tar reda på det och det är en början. Om ett problem inte syns finns det inte därför måste du visa att du är beträd att betala lite mer för en bättre värld

/Emil